Idag blev det en tårtbit till kaffet när vi var och fikade. Gott som tusan. Brända Tomten i Kiruna har den godaste princesstårtan! Sen var vi på bokrea på coop och vi fyndade fyra böcker, en om barnets första levnadsår, en sagobok, "Att skriva" av Stephen King och slutligen en svensk ordbok. Äntligen! Nu slipper jag gå omkring och undra över ord, jag kan slå upp dem! I min nya ordbok!Jag mailade tv4 angående "Postkodmiljonären", och nu ska de spärra oss i adresslistan så vi slipper mer post därifrån! Haha! Tänk vad det ordnar sig.

Stavas det så? Hm. Jaja. Vi blir iallafall trakasserade av Postkodmiljonären, programmet alltså. Sen det började på teve så har både jag och sambo fått brev minst varannan månad. Direktadresserad reklam om att vi ska bli medlemmar i deras jävla lotteri. Första gången slängde jag bara breven. För varje gång blev jag argare och började riva sönder breven. Idag fick vi nåt som ser ut som en dagstidning, "Postkodsnyheterna". Jag vill inte vara med! Inte sambo heller! Hade vi velat vara med så hade vi väl sagt det för länge sen! Vi spelar Bingolotto, och då får man snällt köpa sin egen jävla lott i affären, annars är man inte med och spelar. Inte håller de på och trakasserar oss och skickar direktreklam i brevlådan. Snart kommer det väl nåt jävla postkodsmiljonärsbrev hem där man måste kontakta dem för att INTE vara med. Som de där bokklubbarna; "kryssa i rutan om du INTE vill ha månadens bok". Jag blir förbannad när jag ser Rikard Sjöberg på teve (visst heter han så?) och hans reklam för programmet. I dessa miljötänkartider borde verkligen Postkodmiljonären ta och spara på miljön och sluta skicka ut sin förbannade reklam. Om folk vill vara med så kan de väl kontakta programmet på nåt vis. Jag vill inte ha några fler brev eller "dagstidningar" från dem. SLUTA!Har varit och plaskat i bassäng idag. Det blir jobbigare och jobbigare. 42 dagar kvar.

Ibland dyker det på mig. Som idag. Jag känner mig tjock och handlingsförlamad. Allt tar sån tid! Bara att klä på mig tar tid, jag måste sitta ner och ta på mig strumporna. Igår duschade jag, utan att tvätta håret och det tog ändå en halvtimme. Det gör ont att böja sig fram och knyta skorna. Jag har midja på smalbenen av strumporna för att jag har vatten i benen. Jag måste vakna när jag ska vända mig i sängen, annars vänder jag mig för fort och då gör det ont i höften, magen och ryggen. Armarna domnar ibland, ganska ofta, av ingenting. Jag blir andfådd av att resa mig ur fåtöljen. Jag kan inte städa ordentligt, för jag kan inte lyfta undan möbler och slänga ut mattorna. Jag måste vila emellanåt när jag bäddar sängen. Om det är mycket disk måste jag sitta och diska. Jag kan inte raka benen utan att vila. Knappt klippa tånaglarna. Allvarligt talat börjar jag få problem när jag ska torka mig efter toalettbesök. Jag har humörsvängningar som går så fort att ingen hänger med. Jag blir inte sur, jag blir blixtrande skitförbannad. Jag har hållit på att börja grina i flera dagar, utan anledning, jag vill bara grina. Jag har haft samma kläder i två veckor (men jag har tvättat dem). Jag har inte känt mig fin sen nyårsafton. Jag har så stark puls att jag gungar när jag sitter ner.Sen är det ju det gamla vanliga: halsbränna, kissnödig, ont i revbenen, ont i fötterna, kramp i vaderna, svettig och gnällig.Det är härligt att vara gravid. Tänk att det bara är 43 dagar kvar.

Nja, inte riktigt. Men jag tycker det är lite fuskigt. Jag vinkade precis av älskling och hans pappa när de skulle ut med skotrarna. Nu ska de va ute och frilufta sig hela dagen. Jag skulle göra något, men jag har glömt vad det var. Vika tvätt eller nåt annat skoj.Jag skulle följa med syster på hennes jobb, men hon hade inte så mycket jobb att göra idag, så det var lite onödigt. Det är varmare idag. Kring tio minus. Igår blåste det. Det var inget kul. Sen snöade det på kvällen. Nu har det slutat snöa ser det ut som, men det är ganska grått. I fjällen är det klarare. Det är trångt i magen. Det känns inge kul när bejbisen röra på sig. Men jag skrattar ändå, för det är ju så roligt egentligen. Och så syns det på magen hur det rör sig därinne. Igårkväll kivades vi, när den sparkade så tröck jag med fingret där och då sparkade den igen. Då skrattade jag jättemycket. När älskling kommer och klappar på magen och pratar blir det alldeles lugnt. "Det är pappa här!" sa han igår och höll på magen. Då höll jag på börja grina. Nä, jag fick halsbränna igen. Bäst att äta lite yoghurt.

Jag vaknade utvilad halv sju. Jag försökte somna om, men det gick inge bra. Låg en stund och tänkte på att jag snart är någons mamma, snart finns det en bejbis utanför min mage. Snart vaknar jag inte av att den bökar och sparkar, utan av att den låter. Det är så spännande och häftigt. Ibland, men väldigt sällan, brukar jag titta på spädiskläderna i bb-väskan. Men då börjar jag alltid grina, så jag undviker det. Älskling sa till mig igår: "Vilket bus vi har gjort! Vi har gjort en unge!" och var alldeles glad. Ja, vilket bus alltså. Hihi! Jag längtar så mycket nu. Ungefär en månad. Kanske lite mer. Jag tror jag är beredd.Tack för alla kommentarerna för mitt blogginlägg igår. Det är inte bara inom kattavel det förekommer inavel. Tydligen gör man det med tillexempel islandshästar oxå. Det finns en risk att resultatet blir en fantastisk häst, men risken finns oxå att den blir alldeles galen och trasig. Inom hundavel finns det oxå raser som ofta får skador i leder och andra problem. Det är när det går överstyr och det blir för mycket prestige och äreslystnad istället för ett sunt intresse och något som höjer livskvalitén. Jag läste lite på den här sidan som är bra om man ska köpa en katt. Sveriges Veterinärförbund har dessa länkar till organisationer, andra veterinärförbund och annat.Nu ska jag vispa ihop en våffelsmet till eftermiddagen.

Tittade på Insider på tv3 igår. Det handlade om framavlade raskatter. En ras var den så kallade sfinxkatten, en katt utan päls. Avlingen på den började med en kattmamma som fick en kull ungar varav en var en hanne utan päls, då tog de och parade den hannen med sin mamma och en av ungarna blev en hona utan päls. Den honan parade de med den pälslösa hannen, alltså sin egen pappa och mamman var då även hennes farmor. En annan ras, tror den hette Scottish Fold eller något sånt, hade fel på brosket i lederna och alla katter av den rasen hade alltså fel på lederna. De kunde inte hoppa för att det gjorde ont. Jag blev så arg, fastän jag höll på att somna. Det var mest tjejer och kvinnor som höll på med uställningar och avel av dessa raskatter. Säkert tjejer som själva inte platsat i Fröken Sverige-tävlingen, så de måste ställa ut katter istället.Idag är det fredag. Det är fest i Kiruna ikväll. Varenda Kirunabo, nästan, har varit på Systembolaget idag. Det fanns inte en parkering i hela stan. Jag har varit ute med mamma och handlat lite på Stormarknaden. Det gick fort. Vi ville hem båda två. Ute är det svinkallt och blåsigt. Jag vill helst stanna inne hela tiden tills det blir bättre väder. Snart, hoppas jag.

Min kille är mitt stora stöd i livet. Det är så härligt att ha någon som hejjar på en! Det kan vara en småsak eller något jätteviktigt, han är på min sida och peppar mig oavsett vilket. Ibland tänker jag på hur jag har haft det förut, vad har jag utsattit mig för egentligen? Konstigt. Plötsligt fattar man vad kärlek är egentligen. Det är ett stöd i livet.Idag promenerade jag upp på stan tillsammans med syster, systers man, systers son och kusins tjej och såklart Miloo, menshunden för närvarande. Det gick bra, men det känns i magen. Bra att det inte gör ont i höften eller ryggen. Det bara drar ihop sig lite i magen. Härligt.

Jag måste ändra mitt beteende. I år fyller jag 30 år och jag tycker att det är dags att ändra på sådant så gör att jag mår dåligt. Det jag har mest problem med är att säga ifrån. Varför ställer jag upp på sånt som gör att jag mår dåligt och får ångest? Jag fattar inte! Efter alla dessa år! Det har gått så långt att när jag väl säger ifrån så är det ingen som tar mig på allvar. Jag måste bli skitförbannad, det räcker inte med att säga nej. Nej från mig har nog aldrig betytt nej. "Kanske" och "senare, inte nu" men inte "nej". SUCK!En effekt av detta är att jag inte svarar i telefonen jämt när det ringer. Jag vågar inte svara, för det kan innebära att jag måste göra saker som jag inte vill. Nu är jag i det välsignade tillståndet gravid och ska inte alls behöva göra saker som gör att jag mår dåligt. Ändå har jag svårt att säga nej, och säger jag nej låter det som att jag skojar. Jag vill bara göra "må bra"-saker nu. Ingen stress, ingen ångest. Ta det lugnt. Jag vill inte ha några krav på mig. Om en månad har jag en liten bejbis att ta hand om. Nu har jag en månad på mig att ta hand om mig själv och göra vad jag vill. Vad fan ska jag göra? Hur säger man nej? Hur säger man ifrån? Hur gör JAG det?Fy faaaan, vad jobbigt.