Jag har nu lärt mig att använda bärsjal. Pigan ligger nu inbäddad på mig, hon ser lite konfunderad ut, men det verkar funka. Jag kan sitta och data samtidigt som jag "håller" henne, och det är ju helt fantastiskt.

Kämpar med amningen idag oxå. Det funkar väl ganska bra. Jag vet att hon får i sig någonting iallafall. Idag spottade hon ut en hel mun på mig... Spottade ut!

Jag känner att jag har ganska bråttom med allting. Det ska funka på en gång för mig, annars blir jag förbannad. Jag ska fatta allting på en gång, veta allting på en gång och kunna allting på en gång. Jag läser en bok om barnets första tolv månader, så jag håller mig uppdaterad om vad som händer. Samtidigt får man råd som man inte ber om, (och då menar jag INTE råden jag fått här i bloggen!!!) så man blir galen av ilska. Jag försöker att inte visa det...

Nu ska jag blanda flaskmat, ett personligt nederlag... haha!

Jag försöker. Jag försöker verkligen. Och jag förstår inte vad som går fel. Antagligen skulle vi aldrig ha börjat med ersättning, men det var ju på BB de började och det var ju för att hon hade gått ner så mycket och jag hade inte börjat producera ordentligt. Vi har gjort så att jag har börjat med att amma, sen när hon släpper får hon flaskmat. Men hon släpper ju innan det är slut! Och när jag försöker få henne att ta nytt tag blir hon skitförbannad och skriker med tissen i munnen. Det spelar ingen roll att det rinner ur den, hon vill inte.

Imorse kämpade jag i två timmar, för jag vill att hon äter färdigt innan hon släpper. Då blir hon mätt, jag slipper ge flaska, jag slipper pumpa och jag slipper få mjölkstockning. Men hon blir så arg! Jag tar upp henne, hon får rapa, jag pratar lite, gungar henne, byter blöja om det behövs, byter sittställning och provar igen. Och hon skriker. "Näääääääääää!!!" Tillslut, efter dessa två timmar, gav jag upp och blandade ersättning. Sen fick hon två klunkar ur flaskan och så fintade jag henne och gav henne boobi igen. Då åt hon! Men hon åt även upp allt ur flaskan, för jag var redan så less att jag inte pallade amma i två timmar till.

Denna procedur orkar jag ju aldrig på natten. Inatt vaknade jag inte ens för jag var helt slut efter gårdagens kämpande (som pågick från tolv-ett kanske till halv elva på kvällen), så husse gav ersättning istället. Jag hade velat sluta helt med den där fuskmjölken. Men ska det vara så här då? Hur länge då? Det stod i broschyren "Råd till dig som ammar" att jag och bejbisen skulle dra oss undan resten av världen några dagar, för att amningen skulle komma igång. Hur lätt är det? Ska det vara så här jävla jobbigt? Husse vill vara snäll och låta mig vila och vill ge flaska och ibland blir jag skitarg på honom, och det är ju inte meningen! Hojja!

Har precis ringt till soc för att beställa tid för faderskapsbekräftelse. Om man inte är gift när man får barn så ska det utredas vem pappan är. I vårt fall så är vi iallafall sambos och har varit tillsammans i tre år, så det är inte så svårt att klura ut. Men i papprena står det att man ska svara på frågor om förhållandet, att alla tänkbara pappor ska komma på mötet med soc och att det kan bli tal om blodprov. Det känns ganska märkligt, det där. När jag läste brevet kände jag mig lite Ricky-Lake-white-trailer-trash faktiskt.

När vi nu klurat ut vem pappan är så ska vår dotter få ett namn. Om vi inte anmäler efternamn inom tre månader så får hon automatiskt mitt efternamn. Jag blev automatiskt hennes vårdnadshavare, eftersom jag och husse inte är gifta.

Bilden föreställer en treveckors-bejbis som kan själv.

Det är vår familj. Idag har jag varit väse, för min röst fanns inte imorse. Den var borta. Sen har jag väst lite hela dagen, när rösten kom tillbaka litegrann. Matilda är sprattle, hon är rolig när hon ska ammas, sprattlar med alla armar och ben. Älskling är husse, för han har missuppfattat det där med "pappa" och "husse". Därför blir ibland sprattle vår lilla valp.

Imorn ska jag vara helt frisk för husse lät mig sova hela natten. Han har handskats med valpen inatt så att jag skulle få vila och bli frisk. Det var bra, för då kan jag gå och handla imorn när vi får pengar.

Idag fick jag samtal från FK som frågade mig lite om min SGI. Nu skulle hon ta ett beslut och mina pengar kommer i slutet på nästa vecka. Det ska bli spännande och se hur mycket det blir!

 Matilda kommer i NSD på måndag, förhoppningsvis, om allt går som det ska. Jag mailade dem idag. Andra planer är i görningen, men än ska inget avslöjas. Det är många saker som ska bockas av på listan, men det är på gång. Fortsättning följer...

Jag är förkyld! Jag vill inte vara förkyld! Igår gick jag omkring i morgonrocken hela dagen. Älskling köpte halstabletter, dextrosol, coca-cola och frukt åt mig. Jag och Matilda tog det lugnt hela dagen. Idag var jag tvungen att ta mig ut, vi hade tid på bvc halv tio, så jag tog bussen dit. Det var spännande att få veta hur mycket hon hade gått upp. Och upp hade hon gått! Hela 230 gram! Wow! Hon har därmed kommit över sin födelsevikt!

Efter hennes kontroll gick vi upp till mvc, för jag skulle lämna tillbaka broschyren om kejsarsnitt. Där fick vår barnmorska titta på mitt sår som jag varit orolig för. Men det var då ingen fara med det, och jag FÅR promenera, hur mycket jag vill! Jag får bara inte lyfta och göra sit-ups, än. Så när jag blir frisk är det jag som börjar pressa till coop igen! Haha!

Efter en taktik-vila nu på eftermiddagen, känner jag mig hängigare än innan. Lite te med en massa honung kanske gör susen. Det är vad jag orkar just nu. Snart vaknar nog lill-älskling och vill ha mera mat. Jag tror hon siktar på fem kilo till nästa bvc-besök.

När jag bodde i kollektiv i Göteborg så var det nästan alltid en massa folk hemma hos oss. Vi hade en sjurummare i Frölunda, där vi bodde fem stycken. Det var nästan alltid hos oss det var fest. Man behövde i stort sett bara gå ut ur sitt sovrum för att umgås, ville man vara ifred var det bara att gå in i sovrummet igen. Ibland kom det folk från andra städer och hälsade på och bodde lite överallt i lägenheten. Där bodde jag i två år, när jag var mellan arton och tjugo år.

Sedan den tiden har jag alltid velat bo i lägenheten där man hälsar på. Men jag har inte lyckats så bra. Jag har haft på tok för små lägenheter. Och kanske för tråkiga. Jag vet inte. I början när jag flyttade tillbaka till Kiruna så var det ibland folk och hälsade på, men det var mest på helgerna då man intog alkoholhaltiga drycker. Jag bodde så nära krogen...

I år fyller jag trettio, har en sambo och en liten dotter. Vi bor i en mysig tvåa lite utanför Kiruna centrum. Sen vår lilla piga kom till världen har flera stycken varit och hälsat på. Ibland knackar det bara på dörren, utan förberedelse. Vår lägenhet kanske har blivit där man hälsar på. Det vore skojigt. Igår var min kusin, fru och barn och hälsade på. Barnen lekte och busade. Vi bjöd på fika.

Jag har känt mig osocial alldeles för länge, känns det som. Det är nästan så jag verkligen har protesterat om någon skulle vilja komma och hälsa på. Det har känts jobbigt. "Måste jag vara TREVLIG nu..?" Jag kom på en massa dåliga ursäkter, jag har ju inte duschat, vi har inte dammsugit, det är så sent och vi ska upp tidigt imorn, jag har sovit så dåligt och bla bla bla. Min sambo har inte varit sämre han heller. Det är roligt att få lite sällskap en stund, har vi upptäckt. Jag är ju faktiskt världens sämsta "hälsa-påare" själv, eller nja, kanske inte sämre än mina föräldrar, men... Då är det ju svinbra att tack vare en liten Matilda kommer nu folk och hälsar på.

Jag kanske inte ska ta en power walk till coop varje dag, med tanke på att jag har blivit skuren i magen. Det började kännas i snittet, så jag ska nog ta det lugnt ett tag och vila min mage.

 Idag var vi hos BVC och Matilda hade gått upp 140 gram! Härligt! 100 till innan onsdag så blir vi alla supernöjda.

 Nu är det dags att byta blöja.

Idag promenerade vi ner till öbbi, jag och Matilda. Jag hade med jos, banan och godis. På öbbi fick vi sällskap av pappan som hjälpte till att handla. Han susar omkring på en smidig moped och är snabb som få! Tänk att det går så snabbt med moped, jag är helt impad. Bilar är rätt klumpiga, och besvärliga att parkera. Barnvagnar är oxå ganska smidiga, men de går inte så fort, beroende på den som styr förstås... När vi skulle börja gå hemåt igen kom det nederbörd. Men inte så mycket. Vi kom till Annis grill och då började Matilda gnälla lite, så vi gick till mamma och pappa, där jag fikade lite och Matilda åt lite. Jag bytte blöja på henne och la henne i vagnen. Där låg hon nöjd tills hon kaskadspydde över vagnsargen och ner på golvet. Hon missade mattan som tur var. Sen var hon nöjd igen och somnade. När vi skulle gå hem hade det börjat nederbörda ännu mer, så vi invigde regnskyddet till vagnen. Då blev det mörkt och mysigt i vagnen och Matilda sov gott hela vägen hem.

Jag tittade lite på ceriset bävernylontyg idag, det kostade 120 kr metern. Så jag ska ta lite mått och sen köper jag det och kanske svart eller grått och så tar jag och syr. Jag vet inte riktigt vad jag ger mig in på nu, men jag provar. Antagligen tar jag mig vatten över huvudet och kommer nog svära ett gäng gånger innan mitt projekt, att göra marinblå vagn snygg och cerise, är klart. Men va fan, det är värt att testa.