Idag tog vi sovmorgon igen. Jag har haft ont i halsen i två dar, det är någon slags förkylning som inte bryter ut. Men när solen sken blev jag glad ändå. Vi gjorde oss iordning för att vara ute idag. Matilda fick ha sin hårdrocksbody under jackan, jag hade kjol en stund men bytte till jeans. För så varmt var det inte där solen inte kom åt.

Matilda skrattade idag, med ljud! Det lät inte riktigt som ett skratt, men hon log stort med öppen mun och lät iallafall. Hon har varit så glad och snäll hela dagen. Vi var ute till klockan blev sju åtminstone. Vi provade vår nya bärsele vi köpte igår, den var härlig! Både jag och Husse provgick lite här ute på gården.

Nu har jag inte ont i halsen längre, det har flyttat sig till käken. Jag hade så förra sommaren oxå. Det gör skitont och det blir jobbigt att tugga. Om jag har haft isär käkarna ett tag så är det svårt att bita ihop, som att något är i vägen. Döskumt. Jag kom inte på vad som orsakade det förra sommaren och jag kommer antagligen inte på det i sommar heller.

Jag var upp på vinden och hämtade ner lite kläder. Jag har inte vågat prova dem än, för jag misstänker att jag inte kan ha dem och då blir jag deprimerad. Så jag väntar till jag är på lysande bra humör så det inte gör något.

 Det omtalade duschdraperiet som Matilda blir så lycklig av. Det kan man förstå eller hur?

Det har blivit varmare och soligare. Jag har längtat efter det här vädret! Än är det inte jättevarmt. Så fort solen går i moln så börjar jag frysa. Igår grillade vi ute, och det var jättevarmt i solen. Men så kom ett jättemoln, med hagel i, och då blev det dökallt! Vi fick äta inne.

Idag har jag inte ens varit ute än, jag är deprimerad på nåt vis, orkeslös. Jag skulle ut och promenera men jag har inte kommit så långt. Det är hormoner som spökar i mig, jag är lättirriterad och hängig. När jag ser min mage i spegeln blir jag ledsen. Jag vet att jag har haft en bejbis däri, men måste de se ut så där? Hängig, degig och rödstrimmig. Mina promenader hjälper säkert, men det händer för sakta och jag har inte tålamod som förut.

Jag håller på att planera ett bröllop, så jag borde vara jättelycklig! Men på något vis koncentrerar jag mig på allt negativt, och det är definitift inte likt mig! På fredag måste inbjudningarna vara utdelade, hoppas jag hinner. Det är snart. Snart är jag inte bara någons mamma, jag är även någons fru!

Det går säkert över, det här. Jag har mått sämre i mina dar. Och eftersom det antagligen är hormoner som styr så förstår jag varför. Det är bara så frustrerande! Jag vill vara så glad som jag förtjänar och borde vara, med tanke på hur bra jag har det.

Det är mitt livs första mors dag! Det är ganska fränt att vara någons mamma. Lilla pigan gör nya saker varje dag, vi lär känna henne varje dag. Idag fick hon bada när jag duschade, då märkte jag att hon var kittlig under fötterna. Kanske har hon blivit det först nu. Jag uppmärksammade även hur många veck en bejbis egentligen har. Och när bejbisen har badat måste man ju torka ordentligt i alla vecken. Det är många många! Och det är ganska svårt att komma in i alla veck, eftersom bejbis tycker det är en aning obehagligt när jag far där med handduk och tvättlappar. Men efter mycket kämpande var det nog torrt i alla veck.

Hon tycker det är så roligt i badrummet med det fina duschdraperiet. Hon blir alldeles glad, vilket är bra när man ska torka veck och tvätta mellan tårna. Hon har fått bajsa live därinne nu i tre dagar. Det är grejer det, bajsa utan blöja! Tänk att även jag skulle bli så här fascinerad av bejbis-bajs! Saker som var viktigare förut kan inte mäta sig med min bejbis bajs.

Jag är deprimerad över amningen. Jag är mer lättirriterad nu när jag slutat. Jag börjar grina ibland och känner mig så jävla värdelös. Jag får en klump i halsen ungefär varannan gång jag matar pigan med flaskan. Jag hade ju kunnat amma... tänker jag, om jag hade dugt till det. Om jag inte hade varit värdelös. Om mina bröst hade funkat. Dumma dumma bröst! Nu är det inte många dagar kvar till jag ska prata med läkaren om mina dumma bröst. Husse ska följa med och peppa mig så jag inte fegar ur.

Mors dag blev en härlig dag med solsken! Vi ska snart klä på oss och gå ut och grilla med Husse.

Ska jag vara så här för alltid nu? Jag undrar. Förut har jag aldrig, eller väldigt sällan, blivit arg. Jag kanske har blivit arg, men jag har inte visat det särskilt ofta. Jag brukar inte säga ifrån. Men något har hänt. Det började när jag blev gravid, lite försiktigt. Husse märkte att jag fick ett humör. Sen har det eskalerat när jag började amma. Ibland blixtrar det bara till och jag ryter till. Nu har jag slutat amma, iochförsig jävligt nyss, men humöret är kvar. Jag hoppas litegrann att det ska stanna. Det är härligt att få små utbrott och ventilera. Jag har ju alltid velat kunna säga ifrån och ryta till! Nu är det ju mest Husse som får höra, för han är ju närmast och vi är ju nästan alltid tíllsammans.

Det är inte roligt att vara en fegskit som bara låter allt fortgå och låter alla göra som de vill med en. Jag fattar inte vad det är inom mig som fått mig att hålla tillbaka hela mitt liv. Det är väl klart att man ska kunna säga nej och bli arg, när det är befogat! Ibland blir jag så ledsen på mig själv, för det är så mycket tråkigheter jag hade kunnat slippa i mitt liv om jag bara stått på mig och sagt ifrån!

I dagens samhälle är det de som kör över andra som kommer längst. De som armbågar sig fram och inte är rädda för att trampa på andra. I dagens samhälle vinner man på att bete sig som ett svin. Världen ska kretsa kring det egna egot, och gör den inte det tvingar man den. Lyssnar ingen höjer man rösten, eller kommer med hot. De som lyckas bäst är energitjuvar, och är man inte lika jävlig hamnar man i bakgrunden. Kanske är det inte riktigt så hemskt, men väldigt nära.

Var är den villkorslösa kärleken? Var är självbehärskningen och självdistansen? Människor är flockdjur och väldigt beroende av varandra, vare sig vi vill det eller inte. Världen består inte av stålmän och stålkvinnor som klarar sig själva i alla lägen. Ensam är stark?

Konstigt är det inte att människor tar till droger, plastikkirurgi och shoppar till sig lycka. Det är inte konstigt att vi har börjat sudda ut gränser för vad som är rätt och fel.

Det måste finnas en balans. Jag måste kunna säga ifrån, men världen kretsar inte kring mitt ego.

Matilda, "stark i strid", får inte bli lika mesig som jag (har varit?).

Nu har mina bröst tagit pension, utan att fråga eller ens vara värda det. I förrgår morse pumpade jag ut sammanlagt nästan 20 ml ur båda. Då gav jag upp, på riktigt. Nu är det slutkämpat. Det hjälpte inte med att amma och pumpa varannan timme, dricka luzern-te, spraya näsan med oxytocin eller att visualisera rinnande mjölk. Det var bara att strunta i de där värdelösa boobisarna, efter en och en halv månads tappert kämpande.

Den dagen rökte jag några cigaretter i vredesmod, och jag köpte en flaska vin som jag drack två glas av, även det i vredesmod. Nu ska jag äta gravlax, torsklever, opastöriserade ostar, choklad, lakrits, insjöfisk (som om jag någonsin slutade med det...), dricka vin och snusa. Tjuvröka ska jag oxå göra, litegrann. Den första juni ska jag till farbror doktorn och konsultera om en bröstförminskning. Jag har bestämt mig, c-kupa ska det bli. Inte H som i humungus, inte F som i förbannat stora, inte E som i enorma, inte DD som i Dubbelt Döhäng. Nä, C som i charmigt. Vad skoj det ska bli att köpa fina BH-ar. Sådana dära set med BH och trosa! Det har jag inte kunnat göra sen jag var typ elva år.

Apropå elva år, vi rensar vinden hos mamma och pappa. Vilka roliga grejer som dykt upp! Gamla teckningar, brev, berättelser och tillochmed tidningar som jag och min syster gjort. Igår var en walk down memory lane och jag skrattade ganska mycket.

Bilden föreställer ett kap vi gjorde i veckan. Veckans andra kap var en nästan sprajtansny barnvagn för nästan inga pengar alls. Härliga tider.

Husse invigde grillen idag! Det blev marinerade fläskkotletter med klyftpotatis, paprika och lök. Gott som tusan!

Annonsen gjorde susen! Det ringde en dam ganska omgående. Imorn åker jag hem till henne och tittar på både tyg och klänningar. Spännande som tusan!

Jag har lekt lite med photoshop vilket syns ovan. Efter ett väldigt bra tag var jag och datorn överens. Men det var lite för mycket jobb för stackars datorn som gick och la sig en stund av utmattning. Efter en timmes vila lyckades jag få bilden till min blogg. Krångligt som tusan!

Nu har man pressat och promenerat varje dag i SKITVÄDER, snöblandat regn och annat skit. Då har jag gått och dragit på mig en förkylning så att jag inte kan promenera nu när det är strålande solsken och flera plusgrader! Nedrans skit, alltså!

Mitt skavsår ger inte upp. Jag har testat de där genomskinliga lösskinnsplåstren som inte funkade, jag har testat filtringar och vanliga plåster. Jag har byggt egna plåster av bomullspads och kirurgtejp, de har funkat bäst. Igår och idag har jag vilat pågrundav halsont, vi får se hur det funkar.

Var och tittade på tyg till brudklänningen, men det finns inte i den här stan. Jag ska ta och utforma en annons på kiruna.cc och kolla om nån har liggandes någonstans i någon vindskartong. Jag måste ju börja sy på den om jag ska hinna klart till dagen D. Det är nämligen ingen hejd på mitt självförtroende, jag tror på allvar att jag kommer klara av att sy min egen brudklänning! Hahaha!

Det är många söndagar på våren. Idag är det ju söndag. Äffarerna på stan har inte öppet. Men det gjorde ingenting, vi knallade ner till coop, jag, Matilda, Åsa, Alvar och Miloo. Vi fick en redig promenad och när vi väl var där visste jag inte vad jag skulle handla. En glad nyhet var att "Hipp" ekologiska mjölkersättning fanns, en dålig nyhet var att den kostade nästan dubbelt så mycket som Nestlé och Semper. Suck!

Mitt skavsår på höger fot är envist och hänger sig kvar. Ont gör det. Jag har lyckats tänka på annat när jag har promenerat, desto ondare gör det när jag kommer hem efter 7 kms promenad.

Bröllopet närmar sig. Och jag höll på att förlora kontrollen. Det är mitt bröllop och jag har redan bokat lokal och planerat mat och grejer. Idag fick jag höra att svärmor och svärfar ville vara snälla och boka en annan lokal med catering och allt. Vi får väl se hur det går det här. Jag och blivande maken pratade med svärfar idag och berättade vår plan. Hoppas det inte blir något strul nu.