Något har hänt med mig. Jag kommer ihåg att jag brukade gå och lägga mig när Simpsons visas på 6:an, dvs klockan åtta. Iofs var jag gravid då, men sen har jag ändå fortsatt med att gå och lägga mig vid nio. Nu är klockan efter tio och jag ligger minsann inte i sängen! Jag är faktiskt jäääkligt trött, men jag ska hålla mig ett tag till. Elva iallafall. Jag sitter och pressar i mig tranbärsjuice, tur att det är gott! Jag dricker alldeles för lite och sällan. Det är jobbigt när jag har svårt att dricka vatten. Då köper jag dyyyyr tranbärsjuice, som inte bara är gott utan även bra för urinvägarna. Mina urinvägar är inte riktigt stabila, de behöver tranbärsjuice.

Matilda ska till barnmottagningen imorn och få en remiss till ultraljud på sin höft. Jag tror verkligen inte att det är något fel på den, men det är ju bäst

att kolla. Jag gillade verkligen inte när de skulle trycka och böja och sträcka och bända i hennes ben. Hon gillade det inte heller. Usch! Då verkar det bättre med ultraljud, tror jag, hoppas jag...

Nä nu börjar ögena gå i kors...

En liten fundering bara:

Igår när jag borstade tänderna med min eltandborste så gick jag ut i vardagsrummet där Husse satt vid datorn. Då såg jag att hela bilden på dataskärmen hoppade eller gick som i vågor. Men allt runtomkring var stilla. Oj, sa jag, vad bilden hoppar! Vadå, sa Husse. Så märkte jag att när jag tog ut tandborsten ur munnen så slutade bilden hoppa. Varför är det så? Det var ju bara bilden, inte allt i mitt synfält, så jag kan inte skylla på vibrationerna i tandborsten. Testa det här, ni som har eltandborstar. Det funkar även på tvn, men bättre på datorn.

Sen behöver ni inte fundera på om jag är full eller nåt. Konstigt är det iallafall.

Godnatt.

Vi tog en promenad upp på stan med Matilda i vagnen idag. Det var vitt på backen, men inte snö och inte så halt heller, som tur var. Ganska kallt, men helt okej när man promenerade. Solen sken och det var alldeles härligt väder.

Jag åkte tidigt till stallet, mellan ett och två, ungefär. Vi rullade in en ny höboll, och den samarbetade faktiskt riktigt bra! Sen mockade jag litegrann, vilket var bra uppvärmning inför ridningen. Hästen var lite bråkig idag. Han skulle vifta med bakbenen när jag borstade honom på magen. Jag sa åt honom att han var löjlig, och jag tror han lyssnade, för han slutade med det. Sen gick vi och motionerade lite på banan. Jag kom upp alldeles själv! Jag var lite tveksam att det skulle gå, men det gick! Och han stod still, det trodde jag inte heller. Och han fortsatte stå still medan jag ändrade stiglädrena! Jaja, vi skrittade omkring lite och gjorde lite volter och serpentiner och halter och lite volt tillbaka och lite på volten och vänd genom volten och lite rygga och sånt. Och så travade vi lite lite grann. Sen ville han inte gå framåt, utan började backa av någon underlig anledning. Så blev han lite skraj för grinden och lite skraj för att det susade i skogen... Men vi kom överens igen och skrittade några varv till. Han var duktig iallafall. Och jag kände att jag fortfarande hade träningsvärk. He he!

Tog och färgade håret litegrann igår, trots att jag inte orkade. Det blev halvbra, för färgen räckte inte riktigt till hela håret. Jag får ta och köpa mer färg, helt enkelt. Men utväxten syns inge mer iallafall!

Tack för idag!

Igår skulle vi rida ut en liten sväng. Förra gången vi red ut så red vi en väldigt liten sväng, så vi tänkte ta en annan väg igår. Och det gjorde vi. Vi började klättra lite uppför, och vägen slutade aldrig gå uppför. När den väl gjorde det så hade vi kommit ganska långt och undrade om det skulle komma en avtagsstig snart, så vi kom tillbaka till stallet. Det gjorde det inte. Tillslut var det ingen idé att vända, utan bättre att fortsätta, så vi hamnade hemma på gården. Då var vi ganska frusna, så vi gick in till mig och tog lite varma kläder, drack lite te, hästarna fick beta lite på gräsmattan. Grannarna kom fram och trodde de såg i syner när det stod två hästar på gården. Men det var sant. Där stod vi.

Vi fick rida till ett ställe där de hämtade oss med transport. När vi kom tillbaka till stallet var vi ganska möra i benen, både vi och hästarna. Men det var roligt! Ett riktigt äventyr. Vi hade inte riktigt planerat en långtur, men nu blev det så. Nu hittar vi iallafall från stallet hem! Haha!

Idag känner jag mig nästan bakis.

Det är ganska kul att åka till Gällivare, för de har lite andra affärer där. Till exempel Lantmännen, som har jätteroliga grejer. Jag passade på att köpa tyglar och stigläder, för första gången i mitt liv. De ska jag förhoppningsvis inviga idag. De hade även halva priset på ridbyxor, men inte i min storlek. Men det gjorde ingenting, jag har ju två par.

Det är mycket bröstprat här hemma, nu för tiden. Jag går omkring och försöker föreställa mig hur det känns att bli av med en tredjedel av storleken och tyngden. Det är svårt. För trots allt så hänger de ju där fortfarande. Jag hoppas nästan att de tar bort ännu mer. Hälften hade de kunnat ta, utan problem. De hade ju andå funnits! Jag bara längtar till jag kan gå omkring utan bh hemma, till jag slipper ha dubbla sportbehåar när jag ska rida eller motionera, till jag slipper ha konstant ont i ryggen och till jag kan köpa fina behåar i vanliga klädaffärer. Det ska bli underbart!

Jag har inte fått min föräldrapenning idag. Jag begärde fp för en månad sen, för tre månader totalt, och det var borta när jag loggade in idag. Inga pengar på mitt konto... Uuuuhuuuu! Men jag ska nog överleva. Jag kan leva snålt. Jag får dra in på min onödiga lyx, vilken den nu är.

Sammanlagt 1,2 kilo ska bort. Ja jälvar, alltså. Jag som var så nervös att de inte skulle ta mig på allvar. Kirurgen plockade fram spritpennan och måttbandet direkt. Han ritade hur det skulle se ut och hur de skulle skära. Spännande. Och roligt! Nu är väntan ganska lång, men det känns positivt! Nästa gång jag får ett brev så är det för operation. Det är coolt.

Före sommaren, sa han. Ett halvår iallafall. Det är bra. Då hinner jag komma i form och det hinner även sjunka in. Jag har planerat i tio år. Nu är det på gång. Till slut. Äntligen.

Är tacksam för kommentarer av andra "bröstförminskade"!

Imorn blir det bröstsamtal med kirurgen i Gällivare. Jag är lite nervös att han inte ska ta mig på allvar och att allt ska skita sig.

Men jag ska stå på mig. Jag har hunnit fundera igenom det här mer än en gång, och jag är bestämd, de ska bort. Jag vet inte hur mycket, men det mesta iallafall. Imorn gäller det! Sen tar det väl ett halvår till av väntan innan jag får den riktiga remissen, om jag nu får någon. Men det ska jag tamejfan ha!!

Jag känner mig så mycket gladare nuförtiden. Jag har inga nervösa känningar i magtrakten, inget jag ligger och grubblar på om kvällarna och ingen stresshuvudvärk som maler bakom pannan. Det hjälper så mycket att bara få komma ut en stund varje dag. Jag trivs med att stå och mocka skit, lasta hö, bära vatten och prata med hästarna. Jag hinner tänka igenom mycket, och jag får sådant självförtroende bara av att göra småsaker och klara av dem.

Tänk om jag hade fått det som jobb! Det är typiskt att det jag helst vill göra är inget man kan tjäna pengar på. Spela musik, arbeta med ungdomar och hålla på med hästar. Det är sånt där arbete som inte räknas.

Spela musik kan man dock bli miljonär på, om man har tur. Men det livet, att åka och turnera året runt, hade jag inte velat ha.

Nu ska hela familjen äta lax till lunch. Sen ska vi ut på olika aktiviteter. Det är mulet ute, men det gör tamejfan ingenting när livet är härligt.

Jag fattar inte riktigt när det är helg, eftersom jag gör ungefär samma saker varje dag, oavsett om det är helg eller inte. Jag stiger upp samma tid, har samma rutiner och går och lägger mig samma tid.

Igår gick det dock inte att missa att det var helg. Det märks på vår granne, som hade fest.

När han har fest märks det. Och den började ungefär när andra fester brukar sluta, efter tio på kvällen. Sen var det hålligång till tolv ungefär, då deras krogskjuts (antagligen) stod här ute på tomgång i en kvart, tjugo minuter. Dieselknack. Sen ramlade någon ut och skrek "Luuuleeeeååååå!!!" över hela kvarteret.

Ett annat sätt man märker att det är helg på, är trafiken utanför huset. Bilarna går i skytteltrafik här. Det är ju så när man bor nära både Petsamo och Raggarklubben.

Skönt att inte vara bakis, tänker jag.