Idag gick det bra att lämna Matilda på dagis. Hon blev inte tokledsen. Hon förstod att hon skulle gå ut direkt och gunga och leka. Då gick det bra. Jag hoppas att det blir bättre hela veckan. Kanske måste vi göra så här nästa vecka också, men då får vi väl göra det då.

Hon måste ju ha roligt där! Att gå hemma och leka hemmafru med mig kan inte vara så skoj i längden. Och jag kan ju inte vara hemmafru så länge till heller. Mama needs to bring home some bacon, så att säga.

Funderar på att trilla in på KomVux i veckan och prata lite om distansutbildningar. De har ju skurit ner nåt enormt på utbudet här i stan. Det är nog för att man bara ska jobba i gruvan, och ingen annanstans. Jag är, som sagt, inte så sugen på det.

Jag har en liten lista på tänkbara jobb som jag hade velat ha. Men alla kräver de vidareutbildning. (Och lån hos CSN... morr...) Jag får ta och inse fakta och börja plugga. Jag vill ju det också! Jag hade jätteroligt på KomVux, även om det var lite tungt ibland. Och det gick ju bra! Jag fick bra betyg i allt! Bättre än jag väntat mig.

Det känns bara lite läskigt att läsa på distans, för jag tror jag behöver någon som håller koll på mig lite så jag inte börjar slöa. Men det behöver ju inte vara en lärare, det kan räcka med min pappa. Läser jag något som han tycker är intressant så ställer han mer än gärna upp och peppar mig. När jag läste på KomVux såg han till att jag fick MVG på ett arbete, bara genom att vara intresserad och läsa vad jag skrivit. Tack pappa!

Nog för att Matilda var ledsen och faktiskt upprörd över att bli lämnad på dagis idag, så var hon vid littre bättre mod än tidigare. Det skär i min mamma-själ att se min lilla dotter så ledsen. Jag önskar fortfarande att jag fick vara hemmafru och ta hand om henne själv.

Den här veckan ska hon bara vara där mellan nio och halv tolv, så hon får vänja sig. Hon har lekt och gungat idag, tillochmed varit med och sjungit även om det inte var skojigt särskilt länge, fick jag höra. Hon hade ätit bra, och hon somnade i sin vagn på vägen hem.

Nu ska jag sköta mina hemmafru-sysslor. Betala ett par räkningar som legat kvar i lådan, tina kyckling och diska nappflaskor. Inget av det är särskilt tråkigt, faktiskt.

Nu är det en plusgrad ute. En ynka liten plusgrad, alldeles ensam och frusen. När vi tittade ut snöade det. Jag undrar alltid vad Matilda ska säga om snön. För nu var det länge sen det snöade sist.

Jag är glad att vi kom över en motorvärmarkabel! Tur man har snälla släktingar med kablar över. En ny kostar nämligen minst 350 kr.

Jag var inte riktigt redo för att sommaren skulle ta slut. För det var nästan ingen sommar alls. Det var varmt några dagar. Och så jobbade jag ganska mycket. Då hinner man ju inte vara med!

Matilda har haft lite kämpigt på dagis, så nästa vecka ska hon få vara kortare tid. Hon vill ju vara hemma! "Maaammaaaaa!" skrek hon när jag lämnade henne sist. Då fick det vara nog. Jag hade ont i magen hela tiden hon var borta. Jag bestämde att hon får gå dit när de ska ut och leka, sen hämtar jag henne när de ätit. Så kör vi så ett tag. Då blir det nästan bara lek för henne, och då blir det nog bättre. Jag måste ju inte börja jobba nu. Även om det hade behövts lite tillskott i familjekassan. Men än är det inte jul, så vi klarar oss så länge.

Nu är jag officiellt arbetslös iallafall. Jag har tillochmed fått mina första stämplingskort från a-kassan. Men jag måste såklart skicka in arbesgivarintyg och andra grejer innan de börjar betala ut några pengar. Varje gång är det samma sak. Och så stämplar jag typ en månad, sen gör jag något annat.

Plugga, vill jag göra. Verkligen. Det suger i pluggar-tarmen.

Mina föräldrar har blivit utsatta för förtal. De har blivit anklagade för saker de är helt oskyldiga till. Detta har gått så pass långt att de även blivit utsatta för hot från bloggare.

Man måste vara medveten om att falskt förtal mot enskilda personer är åtalbart.

Imorse fick jag skrapa rutan på bilen när jag skulle köra Matilda till dagis. Nu är det verkligen inte sommar längre. Nu står bilen i motorvärmare.

Jag tycker ändå att det är skönt när det blir mörkt på kvällen. Har lite svårt för midnattsolen, faktiskt.

Matilda somnar lättare oxå. Nu har hon fått rutin på sänggåendet. Kring åtta somnar hon på kvällen. Men igår fick hon somna i storsängen för hon var gosig. Det går ju bra det med. Gosa är bara nyttigt.

När vi var i stugan i helgen började Matilda gå. Husse tränade och tränade med henne, och tillslut funkade det. Nu ställer hon sig upp och går lite då och då. Det ser fortfarande vingligt ut, men det går framåt! Hon har varit förkyld och hemma från dagis, men imorn ska hon dit igen och visa vad hon kan! Lilla ungen! Vad lycklig man kan bli i magen...

Matilda har varit på kalas, utan mig. Hon blev hämtad här, sen var hon på kalas i ett par timmar och sen kom hon hem. Trött och glad! Det hade gått jättebra, och vad glad jag blev. Det kändes konstigt när hon inte var hemma, jag blev alldeles trött. Men nu vet jag att det kommer gå bra på dagis till veckan.

Går som sagt och väntar på besked om jag får det där jobbet eller inte. Det är ju inte riktigt mitt drömjobb. Det vet jag ju. Och då säger min pappa att jag måste skaffa mig ett jobb som passar mig, som är utvecklande, något som jag är bra på.

Ååååh! Jag vill ju det! Men jag behöver ju en inkomst nu! Eller ska jag göra det nu, leva på vatten och bröd, bara Matilda klarar sig, och så gör jag slag i saken och går en riktig utbildning i något som jag vill bli?

Ja, vad fan. Man ska inte vara feg och gå miste om det som var meningen att man skulle ha. Nä.