Idag har det gått riktigt bra. Matilda har varit ganska pigg och lite busig. Hon verkar less på att vara sjuk, får lite raseriutbrott då och då. Men så fort kvällen närmar sig så stiger febern. Vi tog en tupplur här på eftermiddagen och sov ett par timmar, hon och jag. Efteråt var hon jättevarm och alldeles rosig om kinderna. Hon har fått glass, jos och lite alvedon.

Nu ska jag äta lite glass själv.

Ibland undrar jag om läkemedelsföretagen och Försäkringskassan samarbetar. När jag ser reklamen på teve verkar det ganska uppenbart att de ser till varandras intressen. Försäkringskassan vill inget hellre än att få bort så många sjukskrivna som möjligt. Med bort menar jag såklart att de sjukskrivna ska in i arbetslivet men ofta får de istället vända sig till sitt socialkontor. Det är dock en annan fråga, eller en senare.

Läkemedelsreklamen på teve har verkligen ökat den senaste tiden. Om du har huvudvärk, diarré, halsbränna, sur mage, tarmproblem, värk i axlar och nacke, är snuvig och har halsont så finns det tabletter du kan ta. Halstabletten gör att du kan dansa natten lång, trots att du kanske har influensa. Diarrémedicinen gör att du kan gå till jobbet och göra det du ska, istället för att ligga hemma och tro att du är sjuk.

Huvudvärkstabletten verkar på ett kick, så du slipper lyssna på din kropps varningsignaler att något kanske inte stämmer. Nässprayen hjälper mot både täppt näsa och rinnande snor, så att du verkligen slipper vara hemma från jobbet och låtsas vara sjuk.

Vissa symptom som diarré och halsbränna kan faktiskt vara signaler på att något inte står rätt till i din kropp. Men varför bry sig om det när du kan ta en tablett?

Drick en shot med rätt bakteriekultur så känns det mycket bättre.

Tejpa över varningslampan och gå till jobbet.

Eller ska du kanske gå till botten med varför du mår dåligt? I så fall kanske du kan bli helt frisk och faktiskt må bra på ditt jobb.

Det blev inget dagis idag heller för Matilda. Hon var så dålig igår. Hade hög feber och var nästan okontaktbar ett tag. Hon sov större delen av dagen, och de små stunder hon var uppe och vaken var hon glad och busig som vanligt. Natten till idag sov hon riktigt bra. Hon vaknade ca fem gånger och bad pappa om vatten, så blöjan var rätt tung imorse.

Idag har hon varit lite piggare, men ändå något febrig och svag. Jag antar att hon kommer ha ett immunförsvar av stål snart, så ofta som hon varit sjuk senaste tiden.

Nu framåt kvällen kom febern tillbaka, men hon fick alvedon i en liten kopp som hon drack upp alldeles själv utan protester. Duktiga lilla unge.

Hon busar lite då och då, men helst vill hon ligga i pappas famn, med tutte och filt och se på teve.

Pappa fortsätter att vara favorit. Det är bra, då hinner mina boobisar läka ordentligt.

Hade på Godmorgon Sverige imorse medan jag gjorde iordning frukost och hörde lite ur en debatt om så kallade Gated Communitys som nu verkar ha kommit till Sverige. Det var en dam som var för och en man som var emot. Damen berättade om varför det var så positivt med denna form av boende, eftersom man kunde bo i en fin miljö och ha allting på nära håll såsom bibliotek, spa och affärer. Dessutom belyste hon den sociala aspekten, samvaron med sina grannar. Det var så bra att man kunde välja ett sådant boende, tyckte hon. Och då tänkte jag att det var ju jättefint om man kunde välja ett sådant boende. Om man kunde välja. Alla kan inte välja. Vissa måste ändå bo under andra förhållanden, antagligen på grund utav att de inte har råd att bo så förmånligt som damen beskrev. Det är ju jättefint för de som kan välja. Det är väl nästan klart att kunde man välja så hade man väl valt ett alldeles ypperligt förmånligt boende. Det hade då jag gjort. Jag hade dock inte valt att bo i en Gated Community, eftersom jag vill ha ett visst avstånd till nästa granne och det är minst 100 meter. Helst. I mitt boende ingår även en fin skogstomt, kanske en äng och en liten bäck. Gärna en badsjö. Ett litet stall skulle jag inte tacka nej till, med en eller ett par hästar i. Jag skulle även vilja bo ganska nära en förskola och skola, och gärna en matbutik. Om jag fick välja. Om jag hade förutsättningarna att välja.

Om många flyttar till så kallade Gated Communitys, förklarade mannen, så dör städerna. Ingen behöver längre biblioteket inne i staden. Åtminstone inte de som bor i sin Gated Community. Men de övriga som inte valt ett sådant boende, av olika anledningar, kanske vill ha ett bibliotek innen i staden. Men då finns inte det, eftersom det är för få som efterfrågar det. Så kan det också se ut.

Det är kanske inte en fråga om valfrihet utan antagligen möjlighet. Det som är möjligt för vissa är inte möjligt för andra, och då handlar det inte om valfrihet. Alla har inte samma förutsättningar.

Matilda hade börjat närma sig de andra barnen på dagis igår, så det hade gått riktigt bra. Hon har hållit sig undan lite när det varit för mycket barn, men nu har hon tagit första steget. Det händer nog mycket i hennes lilla huvud nu. Hon har börjat få ett riktigt humör och visar det gärna när hon inte får exakt som hon vill, och det är ganska ofta nu för tiden.

Hon testar gränserna, klättrar och ställer sig i soffan, trots att hon ganska nyss lärt sig gå. Hon är lite för kaxig för sitt eget bästa, och då är det klart att vi säger till. Det brukar bli livat då. Speciellt om vi lyfter henne samtidigt. Jag lyfter såklart ingenting just nu så Husse är den som får ta de mesta smällarna nu.

Vi har möblerat om så att hon ligger på Husses sida av sängen, så han har tagit över nattansvaret. Natten till idag har hon vaknat flera gånger och varit arg. Ingenting har hjälpt. Hon har sparkats och viftat med sina små nävar, rynkat sina små ögonbryn och morrat. Samtidigt har hon varit toktrött. Mellan två och fyra imorse sov hon knappt en blund, hon fick små raseriutbrott och skrek tillslut så hon kräktes litegrann. Sen somnade hon, helt utmattad. Vi fick ringa dagis och säga att hon stannar hemma idag. Typiskt, när det började gå så bra. Men det är väl antagligen därför.

Nu sitter hon och leker och är på sitt lilla solstrålehumör, som vanligt. Det är tur att det går över fort. Imorgon blir det dagis iallafall, bara natten blir lugn.

Inte nog med att jag har genomgått en operation för en vecka sen och lider sviterna av det, jag har gått och blivit förkyld oxå.

Jag kan bara sova på rygg, så jag sover ganska dåligt. Sen har jag haft huvudet fullt av snor, och det har oxå bidragit till att jag sovit dåligt. Igår köpte jag frukt och vitkål, så nu är det vitamindoping som gäller.

Jag skulle verkligen vilja duscha. Jag har inte duschat på en vecka nu. Jag tvättar mig med Matildas skumgummi-tvättlappar. Men jag får inte ta av stödbhn, och det vill jag verkligen. Jag känner mig allmänt sunkig. Men jag tänkte att det är väl lika bra att göra det här samtidigt, så när jag är frisk är jag frisk. Läka och vara förkyld. Det känns lite extra synd om mig då.

Jag ska göra upp ett träningsprogram för min väg tillbaka (haha, vad dramatisk jag är!). I början ska jag bara träna ben, rumpa och nedre mage. Jag känner mig redan helt försvagad i armarna eftersom jag inte får lyfta något. De hänger mest utmed sidorna och gör i stort sett ingenting, utom när jag sitter framför datorn förstås.

Det är förnärvarande den enda träning jag får.

Fast dagisfoto. Idag är det dags för Matildas första fotografering. Igår la jag fram två lämpliga klädval. Husse tvättade hennes hår. Imorse när hon vaknade såg hon dock ut som ett skatbo i håret, så Husse fick vattenkamma det. Sen klädde han henne i jeansklänning.

Hon var på ganska bra humör när vi kom till dagis idag. Jag hoppas det höll i sig och att korten blir bra. Hihi! Det är så roligt.

Jag har kommit på att Matilda faktiskt är på dagis några timmar varje dag. De timmarna skulle jag egentligen ha jobbat, om jag hade haft ett jobb och om jag inte hade varit sjukskriven. Men jag hade kunnat låtsas jobba de där timmarna. Göra det som jag säger att jag inte har tid med annars. Nu har det mest blivit att vi åkt och fikat hos våra föräldrar, handlat och sådana vardagssysslor. Det är faktiskt helt onödigt, för sådant kan vi göra när Matilda är med.

Jag ska försöka ta vara på dagistiden, då jag faktiskt har tid att försöka klura ut vad jag ska göra efter min sjukskrivning. När jag är jag, min egen person som faktiskt måste ta och komma på vad jag ska bli när jag blir stor.

Så hädanefter när Matilda är på dagis, ska jag ta och "gå till jobbet" så kanske det blir något gjort i det här livet!